Lifta med en malaysisk raggare vs åka gula faran

Jag hade den där känsla “det här är ingen bra idé Sofie”, men i vanlig ordning ignorerades detta. Och tur var väl det.

Hari Raya är muslimernas 3 sista dagar av fastande och en “public holiday” i hela sydost Asien. Lång helg betyder weekend. Det är bara att välja och vraka bland häftiga storstäder och paradisöar.

Efter att ha ägnat hela föregående veckan åt weekend research (och inte skolarbete) så var det i min vetskap när jag 06.00 fredag morgon gick på bussen som tar en över gränsen till Malaysia att ALLT var fullbokat i och med denna Hari Raya. Därav den där irriterande magkänslan.

Vi stiger av bussen med ett gäng byggarbetare i Johor Bahru, Malaysia. Finner det ganska trevligt att det är smutsigt och inte polerade marmorgolv som hemma i Singapore. Mindre trevligt är att alla bussar till Mersing är fullbokade. Vi ses direkt som targets för alla svarttaxichaufförer (ett ord?) i södra Malaysia. Ivana börjar jiddra om att hon är från forna Jugoslavien och fattig. Vilket känns mindre trovärdigt då hon har både Rayban solglasögon, rosa piketröja och märkesväska. Men det gick hem och vi fick åka sportbil 132 km till Mersing för 120 RM vilket är cirka 240 kronor. Jag vet inte vad vår driver hette men jag kallar honom Malaysian Cab Dude (MCD), vi är vänner nu, har hans nummer om någon behöver snabb transport i Malaysia.

MCD hade diamanter på växelspaken, sån där vinge på bakluckan och massa djurhud på instrumentbrädan (Vici du hade gått i taket!). Han sa inte ett ord på hela resan, än mindre svarade på mina frågor om djur & natur. Han rapade mest till svar(?). Men fort gick det. Om någon körde för långsamt enligt honom (farmor jag tänker inte säga hur snabbt han körde) så la han sig på tutan, inte några sekunder utan här snackar vi minuter eller tills fordonet framför flyttat på sig/fått hjärtattack och kört av vägen. MCD applicerade även denna taktik på en flock apor som bestämt sig för att ha morgonmöte mitt på vägen.  Apor påverkas uppenbarligen inte av långa intensiva ljud, så vi fick ta landsvägen en stund, tur att man färdades i sportbil och inte via lokalbuss.

Självklart satt vi i precis samma situation måndag morgon när vi åter i Mersing ville ta oss tillbaka hem. Till min stora besvikelse syntes inte MCD till, fast jag sagt till honom. Han rapade till och med till svar – trodde vi hade en deal liksom! Vi börjar vandra längs huvudgatan i Mersing, det är dövarmt och jag känner att tre timmars sömn var väldigt ogenomtänkt. Mersings busstation är deprimerande, liten, ute i ingenstans och framförallt har den inga lediga bussar till JB. Men tanten bakom disken informerar oss med en skadeglad min att det minsann går en lokalbuss till Kota Tingii, den tar bara två timmar och där kan man byta. Jag är inte känslig, men det var fruktansvärt. Långsamt, skumpigt, överbefolkat och varmt. Ångrade innerligt att jag kvällen innan firade Hari Raja med lokal befolkningen, bättre än lokal befolkningen. Mer om detta sen.

Bild

Efter inte mindre än 2 buss crashes når vi äntligen gränsen. Överväldigande mycket folk. Jag förespråkar självsäkert att man inte behöver deklarera en flaska alkohol och vi vandrar igenom – det behövde man visst…

Blev ett jävla rabalder. Det är tydligen andra regler om man kommer från Malaysia (STUPID!). Så vi hamnar först på ett kontor med massa poliser. Sen blir vi skickade till nästa kontor med två kvinnliga poliser. Efter att ha suttit där i 20 minuter och känt oss borttappade blir vi intryckta i ett vitt rum (mer som en garderob). Poliskvinnan säger med sträng och onödigt bitter min “Stay here – be quite”. I den här garderoben är väggarna tapetserade med affischer som säger att “Illegal import of alcohol, cigarettes and drugs will be fined with 10000 dollars or prison”. Då börjar till och med jag känna mig lite osäker så jag säger “Girls, This is not good” -> Ivana börjar störtböla. Efter vad som känns som en evighet i garderoben kommer en kvinna in och läxar upp oss efter noter. Om hur man inte får ta in något som är roligt från Malaysia och att vi är sämst som inte läst på. Vi slapp extremböter (måste vara ett ord som bara existerar i Singapore?) men är numera “in the record”. Förlåt mamma! Tycker dock det är lite överkänsligt för en flaska vodka. Då ljög jag dessutom om de 120 tuggummin som jag hade i väskan. Ska tugga högt och ljudligt tills de tar slut, är fortfarande i trotsåldern. Det sägs bero på att jag inte fick tillräckligt mycket uppmärksamhet som barn?

Bild

Ps1. Den malaysiska lokalbussen var supergul, och farlig!

Ps2. Wonder what Brad thinks about me writing blog posts in swedish instead of doing my homework…

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

Advertisements
%d bloggers like this: